Vänskap

Hej igen,

Jag har inte bloggat på ett tag, har börjat skolan och allt har varit så nytt, men bra:)

För att vara helt ärlig har jag tänkt blogga men inte riktigt veta om vad. Jag är inte riktigt en sån som skriver "Hej, idag var jag i skolan och vi fick pasta till lunch. Vi hade praktiska lektioner i Kemi och Biologi, det var roligt. Imorgon är det fotbollens dag, då ska jag förmodligen med min lillebror, om min förkylning inte blir värre. Kram" men visst skulle jag kunna det (Det jag nyss skrev var ingefär det som hänt idag). Men jag vill inte riktigt ha det så. Jag skriver hellre om aktuella ämnen, antingen om något som kanske har hänt i världen, men oftast om saker jag känner att jag måste få ur mig. Här kommer det;

Jag är oerhört trött på falska vänner. Jag har några helt underbara vänner som jag skulle göra ALLT för (och det är ingen klyscha, jag har lätt för att kunna offra mig lite för mycket för mina vänner ibland, men sån är jag). Detta i sig är inget problem, det är underbart med vänner men vad jag försöker komma till och som jag aldrig gör för att det är för svårt att ens "få ner på papper" är att jag hade en vän som inte använde samma beteckning på mig som jag änvände om honom. Han var min vän, men jag var tydligen inte hans.

Det sårade mig så otroligt när han sade det rätt ut, eller snarare skrev det i ett sms. Jag tror att han kanske hade haft en dålig dag och jag hade varit ironisk mot honom innan, men en person som hasplar ur sig något sådant bara för att de är lite tjuriga, är det verkligen en vän att ha?

Saken är den att jag inte är arg på honom och det irriterar mig nog ännu mer! Jag önskar att jag satt och bara spydde förolämpningar över honom och ändå skriver jag det så snällt det går, jag försöker till och med försvara honom lite. hur sjukt är inte det?!

Jag kan inte vara arg på honom för han var trots allt min vän (jag skriver var för att kunna gå vidare trots att jag vet att jag tyvärr skulle förlåta honom på en gång och inte ens vill gå vidare) och jag känner mig bara sårad. Jag älskar honom fortfarande och tror inte det kommer ändras, vilket gör mig väldigt besviken på mig själv. Jag vill vara stark men kan man verkligen bara glömma någon man kännt i över tre år?

Detta har faktiskt hänt mig en gång tidigare, för ca fyra år sedan, men den person jag då förlorade ogillar jag rejält nu, och jag saknar inte henne så det känns inte alls som samma sak.


Om nån läser detta och har orkat ända hit så är ni nog rejält uttråkade just nu och därför måste jag säga att detta inlägg bara är för min egen skull, för att jag var tvunden att skriva av mig. Texten är förmodligen inte så grammatiskt korrekt, men det är inte därför jag skriver. Om någon läser detta och känner igen sig som den kille jag har beskrivt (inte nödvändigtvis samma person men någon som har gjort något liknande) hoppas jag att ni förstår hur mycket du sårat någon och förhoppningsvis är du tillräckligt stark för att be om förlåtelse.
Om de händer så har jag kanske i alla fall hjälpt någon idag.

I die
each time
you look
away

My heart, my life will never be the same
This love will take my everything
One breath, one touch will be the end of me


Pussokram/CarolinaKristina